Säsongen 2019 är igång!

Nu är alla andelar för 2019 bokade, men intresserade kan ändå välja att stå på väntelistan, ifall att en andelsägare vill ge bort sin plats. Kontakta mig på andelsjordbruk@ulvarp.se, eller fyll i formuläret här på hemsidan.

Redan nu är arbetet i full gång för det är mycket som ska göras denna första säsong. Allt ska byggas och monteras för första gången. Växthuset byggdes redan i höstas för att jag skulle kunna hinna med allt i år. I år har jag byggt ett ”odlingsskåp” för att kunna sätta igång fröer inomhus, och en ”barnkammare” i växthuset där en värmefläkt håller upp temperaturen nattetid, så att alla småplantor kan växa till sig i ljus och sval miljö.

Informationsträff på Café Bolaget i Virserum 20 januari

Söndagen efter första träffen i Vetlanda bjuder jag in till träff med föreläsning och fika på Bolaget i Virserum.

Drop in kl 13-15. En kortare föreläsning om andelsjordbruk och småskalig odling hålls kl 13:15, 14:00, och 14:45. Jag bjuder på lättare fika.

Alla är välkomna, både de som redan är andelsägare, den som funderar på att bli och den som bara är nyfiken, mat- eller odlingsintresserad.

Ingen anmälan krävs.

Adress: Kyrkogatan 34, Virserum

Vid frågor, ring Carolina på 0703371985 eller maila till andelsjordbruk@ulvarp.se

Länk till evenemang på facebook.

Informationsträff på Vetlanda bibliotek 19 januari

Ulvarp andelsjordbruk bjuder in till informationsträff den 19 januari (lördag), i hörsalen på Vetlanda bibliotek.

Drop in kl 13-15. En kortare föreläsning om andelsjordbruk och småskalig odling hålls kl 13:15, 14:00, och 14:45. Jag bjuder på lättare fika.

Alla är välkomna, både de som redan är andelsägare, den som funderar på att bli och den som bara är nyfiken, mat- eller odlingsintresserad.

Ingen anmälan krävs.

Adress: Biblioteksgatan 5, 574 32 Vetlanda

Vid frågor, ring Carolina på 0703371985 eller maila till andelsjordbruk@ulvarp.se

Länk till evenemang på facebook.

Tidig sommarvärme

En närmast obefintlig vårsäsong har gjort livet hektiskt för alla på gården. Knappt har vi hunnit så förrän en månads torka och höskörd plötsligt stod för dörren, och med en (förvisso mager) första höskörd inhämtad och allt i jorden, är det så dags att börja tampas med med ogräs och sly.

Inget växer på de nysådda åkrarna, och stora delar av vallarnas stubb gulnar i torkan. Vi ber för en regnig julimånad så att andra höskörden kan väga upp förlusterna i årets start. Till och med snoken, som ofta hittas liggande i solen så här års, söker skugga under potatisplasten.

I grönsaksodlingarna har tillväxten gått snabbare än vanligt: För första gången någonsin har vi färdiga tomater innan midsommar.

Snart vinter

Ännu en odlingssäsong är nu officiellt över. I helgen tog vi hand om det sista av skörden, förutom grönkål och jordärtskocka – dessa klarar sig fint ändå.

I år testar vi en ny metod för vinterlagring av kål och rotsaker; växthus-stuka. Jag vet inte säkert om det kommer att fungera, men i brist på fungerande jordkällare (dörren saknas), och en ladugård som både är för varm och för fuktig för optimal lagring, är det klart värt att provas.

Nästa sommar har jag planerat att få ordning på jordkällaren en gång för alla, för detta att hålla på och lagra saker i ladugård och tvättstuka är ju bara inte hållbart i längden om en vill vara självhushållare och dessutom lagra tillräckligt med mat för att kunna sälja överskott.

Men detta år är det alltså stuka i växthus som vi kör på. Precis som med en vanlig stuka har jag grävt gropar och fyllt med halm och annat täckmaterial under och ovanpå maten, men vi behöver inte tänka på regnskydd; det löser ju växthuset åt oss.

Förutom rotsaker och kål har jag även flyttat in några själkselleri-plantor för att kunna åtnjuta färsk selleri ytterligare några veckor. Selleri är en ganska envis växt som kan hålla sig grön och fin sent på året. På detta vis hoppas jag att den ska ge oss färskt grönt ytterligare lite senare.

Varje år tänker jag att jag ska vara ambitiös och odla sallad som får stå växthus under duk, och varje år inser jag att jag inte hinner med detta på sidan om allt annat skördande. Så nu används växthuset för lagring istället, snarare än att bara stå tomt.

Årets skörd har gett rikliga mängder finfin kål av alla olika slag, samt gott om chilipeppar, paprika, lök av olika slag, rotselleri, morot och potatis. Det som varit mindre gynnat är allt i gruk-familjen; dessa växter har både utvecklats sent och gett pytteliten skörd jämfört med tidigare år. Men några små ömkliga pumpor blev det i alla fall. Bara i snitt 1 frukt per planta, jämfört med tidigare års 3!

Detta år fröodlade jag med god framgång palsternacka av sorten Student. Fröna var slut där jag brukar beställa, och eftersom jag hade många fina rötter kvar sen säsongen 2016 så passade jag på att fröodla på 16 st av dem. Inför nästa år ska jag försöka fröodla morot av sorten ”amsterdam forcing” och rotselleri av sorten ”mars”. Dessa förvaras också i växthuset med täcke. Förhoppningsvis övervintrar de väl här och bibehåller sin energi till sommaren 2018.

Men nu är frön insamlade, känsliga växter har fått täcke, stukorna är grävda och stengodskrukorna räddade undan frost och väta. Nu väntar vi på kylan och ska gotta många månader åt all härlig mat som bara väntar på att få bli till vinterns stuvningar, gratänger och soppor!

 

Konservering: torkning

Förra året införskaffade jag en hushållstork. Tidigare år har jag och mamma torkat tomater i ugn, vilket har flera nackdelar. Det ockuperar ugnen 1-2 dagar i sträck per sats, tomaterna blir lite ”brända” eftersom ugnens värmeelement måste jobba hårt för att hålla temperaturen samtidigt som luckan är på glänt, och detta leder naturligtvis till stora energiförluster och elförbrukning.

Det går visserligen att torka grönsaker i soldriven tork utomhus, och i luften, men detta påverkas av luftfuktighet och temperatur, och det tar längre tid. Så risken är att ens skördealster hinner börja mögla i processen. Det går visserligen också att med billiga insatsvaror bygga sig en tork med hjälp av exempelvis kupévärmare, datorfläktar, metallkorgar osv – men även här saknas möjligheten att reglera temperatur.

Elektriska torkmaskiner finns i olika prisklasser. Jag skaffade en lite dyrare för tvåtusen kronor, med timer och termostat. Mitt val grundades på vad jag läst lite här och där (”internet”), samt att jag tyckte den kunde hantera stora volymer, och det gick att köpa till nya ollor (torkbrickor) vid behov. Dessutom var ollornas nät av metall, vilket jag föredrar framför plast, som är svårare att rengöra.

Det torkade i burken motsvarar ungefär mängden färsk paprika på bilden.

Första året med torken var en succé. Vi testade att torka allt möjligt för att se vad vi gillade och vad som gav bra resultat. Bland de bättre resultaten fanns urkärnade klarbär (blev som söta russin), äppelringar, plommon, paprika, päron och naturligtvis tomater.

När jag sen använder de torkade frukterna och grönsakerna i maten, brukar jag oftast börja med att lägga dem i en skål och hälla kokande vatten på, så att de mjuka upp lite. Bland annat har jag använt torkad aubergine till moussaka och torkad paprika till salsa, mitt i vintern. Torkade plommon torkas i halvor och smakar precis som katrinplommon.

Däremot tycker jag att örter såsom basilika, älggräs, oregano, mm torkar snabbare och bättre utbredda mellan lite tidningspapper på en bricka eller plåt. Vet inte hur det kan komma sig, dock.

Många använder elektrisk tork för att torka svamp, men efter ett försök så ger jag mig inte på det igen. Visserligen var resultatet gott nog, men lukten inomhus är outhärdlig. Då steker och fryser jag hellre svampen.

Odling 2017: Paprika och Chili

Spansk peppar ”Alban”

Odlingssäsongen i år har varit lite märklig. Året startade ovanligt torrt och varmt, det regnade bara 5 mm under hela maj månad. Detta var naturligtvis en bedrövelse för nästan allt som skulle sås från frö vid den tiden. Senare blev det en ovanligt regnig och kall sommar. Alla växter i familjen Cucurbitaceae (gurka, squash, pumpa, melon) hängde läpp större delen av sommaren och levererade sin skörd 1 – 1,5 månad senare än vanligt, oavsett planeringsläge! Men familjen Capsicum (spansk peppar släktet) som typiskt också vill ha det varmt – har gett ett imponerande resultat.

Växthus i växthus. Bubbelplast ger extra isolering.

Capsicum vill ha det mycket varmt för att gro, och fröna kan vara tröga om det inte är nog hög temperatur. 30 grader är inte att överdriva. Jag startar dem tidigt, dem och aubergine är andra omgången jag sår i pluggbrätten, tidigt i mars. Ungefär två veckor efter löken.

Sen blir de omplanterade i medelstora (6-8 cm) krukor och plancerade ljust och svalt. Även om de flesta av våra grödor behöver värme för att gro så mår de bäst av att stå i lägre temperatur under sina tidiga veckor. Då blir växten mer kompakt och stadig och orkar bära upp frukten den bär under säsongen senare hälft.

I maj-juni månadsskiftet planterar vi ut dem i växthuset.

En annan sak som familjen Capsicum har gemensamt är att emedan de ofta sätter frukter ganska tidigt, tar det tid innan frukterna skiftar färg från antingen ljust gult/vitt eller grönt, till orange/rött. Det ger mig en helt annan respekt för paprikaodlare och jag blir något perplex över att grön paprika ibland kostar mer i affären än röd!

Att köpa paprika och chili – särskilt ekologisk sådan – är dyrt. Att köpa konventionellt odlad paprika är för mig uteslutet; tillsammans med vindruvor innehåller de bland de högsta mängderna och flest antal olika substanser av bekämpningsmedel. (länk)

Samtidigt är det plättlätt att odla Capsicum om man har växthus! Därför odlar jag mer än vad vi äter under skördesäsongen och torkar överskottet. Mer om torkning som konserveringsmetod nästa vecka.

I år har jag odlat dessa sorter ur familjen Capsicum:

Ferenc Tender t.h, Lipstick t.v.

Ferenc Tender. Andra året med denna sort och Ferenc tender ger precis lika bra resultat som första. En planta 60 – 70 cm hög med många spetsiga, saftiga och ganska söta frukter. Kan bäst beskrivas som affärens snackpaprika.

Lipstick. Första sorten som vi provade här på gården, men den har inte riktigt ”fastnat” hos mig. Ger spetsiga, gröna frukter som mognar till djuprött med tiden. I år blev det bar en planta eftersom fröna var ett par år gamla och lite trötta.

Yolo Wonder. Ny älskling.

Yolo Wonder. En nykomling. Jag ville ha ”riktiga” runda paprikor så jag införskaffade denna sort. De små satta plantorna ger ett felaktigt intryck – samtliga yolo wonder har gett 3-5 fina paprikor. Inte är de allt för sent mogna heller. Med facit i hand hade jag kunnat sätta dem tätare då plantan inte blir särskilt yvig utan fokuserar på några få grenar och frukter.

Cheyenne. Fick frö via medlemskap i Sesam. Tunna, avlånga chili-frukter med stark hetta. Jag har bara använt 1-2 cm av dem i en maträtt! Även om den var lättodlad och oerhört rikgivande så tror jag att jag fortsättningsvis håller mig till mildare sorter. Cheyenne är för stark för mig. 🙂

Alban. Trotjänare. Ger långa och för mig alldeles lagom starka peppar-frukter. Väldigt rikgivande och var också i år först av samtliga Capsicum med att leverera röda mogna frukter.

 

Odling 2017: Gullök

Varje år innebär nya förutsättningar och överraskningar. Ibland är det lätt att se orsaker och samband, ibland har jag ingen aning om varför utfallet blev som det blev. Ibland är jorden närmast temperamentsfull och vill inget hellre än ha ihjäl det jag försöker odla, ibland fungerar det närmast magiskt bra. Oftast det senare, vill jag i alla fall påstå – jag blir oftare positivt överraskad än tvärtom. Möjligen är det för att det ynkliga lilla fröet, som skickar upp två spröda groddblad i början av växtens liv inte alls ser ut att kunna leverera det jag hoppas. Men vips, så har den lilla ”bebisen” vuxit upp och blivit en ståtlig planta.

Av alla saker jag gör här på gården är det nog därför grönsaksodlingen som ligger mig varmast om hjärtat.

Odlingsåret startar i februari. Jag gjorde detta år ett noggrant schema för när olika saker skall förkultiveras, planteras om, planteras ut, när land skall beredas, med gödsel, jordfräs och marktäckning. Det fungerade bra. Även om något är försenat så riskerar jag inte att glömma, och jag kan enkelt prioritera vad som i stunden är mest brådskande.

Här kommer den första delen i en liten serie där jag berättar om några framgångar och lärdomar från årets odling.

Del 1: Gullök

Detta år är första gången jag har lyckats med att odla gullök från frö. Jag och min pappa Anders har provat allt möjligt innan – direktsådd, sådd i kruka och pluggbrätte och plantera ut. Mycket gödsel, inget gödsel, kompost… men alltid har lökarna antingen gett upp och dött, eller blivit pyttesmå – trots tidig sådd!

1: Pluggbrätte inomhus – 2: Plantering i kruka, svalt och ljust – 3: Plantera ut när jorden reder sig

I år blev det ett sista försök. Annars, sa jag, ger jag upp detta med att odla gullök trots att den är en så viktig ingrediens i vår matlagning.

Steg 1 Februari: Plantering i pluggbrätte med vanlig planteringsjord. Sätt ca 3 frön i varje plugg. Täck med 1 cm jord.
Se till att du packar ner jorden ordentligt i pluggarna innan du sår. Det är frestande att skynda på och bara ösa i lite jord, men om inte jorden är ordentligt packad så håller den inte nog med vatten, och rötterna har ingen stans att ta vägen när föret gror. Använd en bred penna eller fingrar.

Lökfrön tar lång tid på sig att gro och vill ha det ganska varmt. Ställ pluggbrättet ljust i  rumstemperatur.

Här står lök-barnen i växthuset.

Steg 2 Mars: När de små stråna har kommit upp och är 5-10 cm långa (om några drar ifrån går det bra att toppa dem med sax till 5-8 cm) är det dags för omplantering. Jag använde små plastkrukor, 7-8 cm, och jord som jag hämtade i växthuset från fjolårets plantering. Plantera om samtliga frön i en ”plugg” i en kruka. Sätt krukorna ljust och väldigt svalt. Jag satte ut dem i backar i växthuset med lite extra täcke i form av bubbelplast och odlingsväv. Målet är att hålla temperaturen mellan 0 och 5 plusgrader. Tack vare att de står så ljust drar de inte iväg på höjden, utan får istället bra rotsystem.

Lite av årets skörd på tork för vinterlagring.

Steg 3 – då jorden reder sig: Plantera ut på friland. I varje kruka växer nu förhoppningsvis 2-4 friska små lökplantor. De ser fortfarande små ut, men skenet bedrar. I krukorna finns rejäla rotsystem. Idealet är att ha 3 lökar i varje kruka. Även om de står tätt tillsammans växer de från varandra och blir stora och fina ändå! 4 lökar tillsammans leder till att en eller två inte riktigt växer. Bättre i så fall att gallra bort nr 4 i krukan.
Lök klarar ganska låga nattemperaturer, men täck odlingen med fiberduk så ger du dem bättre odds att klara vårens köldknäppar. Genom att de stått svalt så länge i växthuset klarar de lägre temperaturer än om de stått i rumstemperatur fram till utplanteringen.

Plantera gärna lök ihop med morötter, det förvirrar bådas skadeinsekter.

Nästa del kommer senare i veckan och handlar om paprika och chili.

Fårhimlen

81och09minnesbild

Idag var inte ett öga torrt på gården. Vi har hittills varit relativt förskonade från plötsliga dödsfall bland våra tackor, men igår dog en tacka som vi alla haft ett särskilt förhållande till.

81:an (t.h), som vi kallade henne (grundat på individnummer), var av de första tackor som kom till gården. Jag skulle kanske inte beskriva henne som ett ”snällt” får utan snarare som ett högsta höns som visste exakt vad som gäller och hur man säger till på skarpen. Men hon var alltid en fantastiskt fin mamma och en duglig flockledare som tog stort ansvar.

Det som gör dödsfallet extra sorgligt är att hon lämnar efter sig två små tacklamm. För att ha någon vuxen att ty sig till så har halvsystern till den bortgångna tackan (09:an, t.v. i bilden) tagit sig an de små. Av oss får de såklart mjölkersättning, men närvaron av en varm och snäll tacka är nog så viktigt.

Vi hade önskat att få ha sällskap av 81:an under ett par sista år som pensionerad tacka, men vi hoppas att fårhimlen är en minst lika bra plats att vara på som Ulvarps gröna betesängar. Vila i frid, gamla dam.

Äppelår

Så i år tänkte vi att vi skulle pressa massor av äpplen. Det gjorde vi med. Men det fans ändå massor kvar!
Vi hade tänkt att vi skulle skicka lejonparten av äpplena till ett musteri i närheten, men det visade sig att de var fullbokade. Så vi fick se vad vi kunde klara av själva trots allt som finns att göra så här års.

Vi har faktiskt varit ganska duktiga på att plocka och packa äpplen i år. Men det mesta ligger kvar faktiskt i lådorna. Anders plockade en jättemängd äpplen ute i fårhagarna, Dessa har vi nogsamt tvättat i vatten, malt i fruktkvarn och direkt pressat. Det är smart att dela äpplena i halvor eller kvartar – dels blir det mycket enklare att krossa dem i kvarnen, och dels ser man vilka som varit bostad åt diverse småkryp och kan rensa bort dessa innan de hamnar i fruktpressen.

Vi hade tänkt göra cider, men på grund av tidsbrist så hann vi inte pressa tillräckligt, utan det blir bara must på flaska som vis själva pastöriserat (och håller tummarna för att konserveringen håller på så vis.)

För mer fakta om pastörisering av fruktjuicer rekommenderar jag denna skrift publicerad av SLU; http://pub.epsilon.slu.se/12450/7/hagstrom_g_rumpunen_k_150720.pdf