Fåren klipptes och förbereddes för träff med sina baggar. Vi organiserade lagården med tre olika grupper. Dels finullsfåren som fick träffa baggen Nisse, åsenfåren med baggen Bängt och så pälsbaggen Frank med sina gotländska damer.

Vintern kom med mycket snö och kyla. Vi tillbringade så mycket tid som möjligt inomhus med brasa i öppna spisen. Vi spelade Settlers of Catan om kvällarna, drack te och längtade efter våren.

Våren tycktes då aldrig komma. Vintern höll ett stadigt grepp om oss in i det längsta. Snön fortsatte ligga djup, tom över staketen så fåren gick ut och in från hagen som de ville. De klättrade över den hårda snön som packats ihop. De fick helt enkelt bli instängda dygnet runt för att inte av misstag komma bort.

Till slut kunde ändå våren anas. Och minsta lilla vårtecken noterades med stor glädje. Det är något som blivit så tydligt sedan vi flyttade till gården, just att man på ett helt annat sätt lägger märke till naturen, väder, årstider och dess skiftningar. En tydligare känsla av närvaro kanske.