Fårhimlen

81och09minnesbild

Idag var inte ett öga torrt på gården. Vi har hittills varit relativt förskonade från plötsliga dödsfall bland våra tackor, men igår dog en tacka som vi alla haft ett särskilt förhållande till.

81:an (t.h), som vi kallade henne (grundat på individnummer), var av de första tackor som kom till gården. Jag skulle kanske inte beskriva henne som ett ”snällt” får utan snarare som ett högsta höns som visste exakt vad som gäller och hur man säger till på skarpen. Men hon var alltid en fantastiskt fin mamma och en duglig flockledare som tog stort ansvar.

Det som gör dödsfallet extra sorgligt är att hon lämnar efter sig två små tacklamm. För att ha någon vuxen att ty sig till så har halvsystern till den bortgångna tackan (09:an, t.v. i bilden) tagit sig an de små. Av oss får de såklart mjölkersättning, men närvaron av en varm och snäll tacka är nog så viktigt.

Vi hade önskat att få ha sällskap av 81:an under ett par sista år som pensionerad tacka, men vi hoppas att fårhimlen är en minst lika bra plats att vara på som Ulvarps gröna betesängar. Vila i frid, gamla dam.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.