Kategoriarkiv: Gårdsbestyr

Snart vinter

Ännu en odlingssäsong är nu officiellt över. I helgen tog vi hand om det sista av skörden, förutom grönkål och jordärtskocka – dessa klarar sig fint ändå.

I år testar vi en ny metod för vinterlagring av kål och rotsaker; växthus-stuka. Jag vet inte säkert om det kommer att fungera, men i brist på fungerande jordkällare (dörren saknas), och en ladugård som både är för varm och för fuktig för optimal lagring, är det klart värt att provas.

Nästa sommar har jag planerat att få ordning på jordkällaren en gång för alla, för detta att hålla på och lagra saker i ladugård och tvättstuka är ju bara inte hållbart i längden om en vill vara självhushållare och dessutom lagra tillräckligt med mat för att kunna sälja överskott.

Men detta år är det alltså stuka i växthus som vi kör på. Precis som med en vanlig stuka har jag grävt gropar och fyllt med halm och annat täckmaterial under och ovanpå maten, men vi behöver inte tänka på regnskydd; det löser ju växthuset åt oss.

Förutom rotsaker och kål har jag även flyttat in några själkselleri-plantor för att kunna åtnjuta färsk selleri ytterligare några veckor. Selleri är en ganska envis växt som kan hålla sig grön och fin sent på året. På detta vis hoppas jag att den ska ge oss färskt grönt ytterligare lite senare.

Varje år tänker jag att jag ska vara ambitiös och odla sallad som får stå växthus under duk, och varje år inser jag att jag inte hinner med detta på sidan om allt annat skördande. Så nu används växthuset för lagring istället, snarare än att bara stå tomt.

Årets skörd har gett rikliga mängder finfin kål av alla olika slag, samt gott om chilipeppar, paprika, lök av olika slag, rotselleri, morot och potatis. Det som varit mindre gynnat är allt i gruk-familjen; dessa växter har både utvecklats sent och gett pytteliten skörd jämfört med tidigare år. Men några små ömkliga pumpor blev det i alla fall. Bara i snitt 1 frukt per planta, jämfört med tidigare års 3!

Detta år fröodlade jag med god framgång palsternacka av sorten Student. Fröna var slut där jag brukar beställa, och eftersom jag hade många fina rötter kvar sen säsongen 2016 så passade jag på att fröodla på 16 st av dem. Inför nästa år ska jag försöka fröodla morot av sorten ”amsterdam forcing” och rotselleri av sorten ”mars”. Dessa förvaras också i växthuset med täcke. Förhoppningsvis övervintrar de väl här och bibehåller sin energi till sommaren 2018.

Men nu är frön insamlade, känsliga växter har fått täcke, stukorna är grävda och stengodskrukorna räddade undan frost och väta. Nu väntar vi på kylan och ska gotta många månader åt all härlig mat som bara väntar på att få bli till vinterns stuvningar, gratänger och soppor!

 

Konservering: torkning

Förra året införskaffade jag en hushållstork. Tidigare år har jag och mamma torkat tomater i ugn, vilket har flera nackdelar. Det ockuperar ugnen 1-2 dagar i sträck per sats, tomaterna blir lite ”brända” eftersom ugnens värmeelement måste jobba hårt för att hålla temperaturen samtidigt som luckan är på glänt, och detta leder naturligtvis till stora energiförluster och elförbrukning.

Det går visserligen att torka grönsaker i soldriven tork utomhus, och i luften, men detta påverkas av luftfuktighet och temperatur, och det tar längre tid. Så risken är att ens skördealster hinner börja mögla i processen. Det går visserligen också att med billiga insatsvaror bygga sig en tork med hjälp av exempelvis kupévärmare, datorfläktar, metallkorgar osv – men även här saknas möjligheten att reglera temperatur.

Elektriska torkmaskiner finns i olika prisklasser. Jag skaffade en lite dyrare för tvåtusen kronor, med timer och termostat. Mitt val grundades på vad jag läst lite här och där (”internet”), samt att jag tyckte den kunde hantera stora volymer, och det gick att köpa till nya ollor (torkbrickor) vid behov. Dessutom var ollornas nät av metall, vilket jag föredrar framför plast, som är svårare att rengöra.

Det torkade i burken motsvarar ungefär mängden färsk paprika på bilden.

Första året med torken var en succé. Vi testade att torka allt möjligt för att se vad vi gillade och vad som gav bra resultat. Bland de bättre resultaten fanns urkärnade klarbär (blev som söta russin), äppelringar, plommon, paprika, päron och naturligtvis tomater.

När jag sen använder de torkade frukterna och grönsakerna i maten, brukar jag oftast börja med att lägga dem i en skål och hälla kokande vatten på, så att de mjuka upp lite. Bland annat har jag använt torkad aubergine till moussaka och torkad paprika till salsa, mitt i vintern. Torkade plommon torkas i halvor och smakar precis som katrinplommon.

Däremot tycker jag att örter såsom basilika, älggräs, oregano, mm torkar snabbare och bättre utbredda mellan lite tidningspapper på en bricka eller plåt. Vet inte hur det kan komma sig, dock.

Många använder elektrisk tork för att torka svamp, men efter ett försök så ger jag mig inte på det igen. Visserligen var resultatet gott nog, men lukten inomhus är outhärdlig. Då steker och fryser jag hellre svampen.

Odling 2017: Gullök

Varje år innebär nya förutsättningar och överraskningar. Ibland är det lätt att se orsaker och samband, ibland har jag ingen aning om varför utfallet blev som det blev. Ibland är jorden närmast temperamentsfull och vill inget hellre än ha ihjäl det jag försöker odla, ibland fungerar det närmast magiskt bra. Oftast det senare, vill jag i alla fall påstå – jag blir oftare positivt överraskad än tvärtom. Möjligen är det för att det ynkliga lilla fröet, som skickar upp två spröda groddblad i början av växtens liv inte alls ser ut att kunna leverera det jag hoppas. Men vips, så har den lilla ”bebisen” vuxit upp och blivit en ståtlig planta.

Av alla saker jag gör här på gården är det nog därför grönsaksodlingen som ligger mig varmast om hjärtat.

Odlingsåret startar i februari. Jag gjorde detta år ett noggrant schema för när olika saker skall förkultiveras, planteras om, planteras ut, när land skall beredas, med gödsel, jordfräs och marktäckning. Det fungerade bra. Även om något är försenat så riskerar jag inte att glömma, och jag kan enkelt prioritera vad som i stunden är mest brådskande.

Här kommer den första delen i en liten serie där jag berättar om några framgångar och lärdomar från årets odling.

Del 1: Gullök

Detta år är första gången jag har lyckats med att odla gullök från frö. Jag och min pappa Anders har provat allt möjligt innan – direktsådd, sådd i kruka och pluggbrätte och plantera ut. Mycket gödsel, inget gödsel, kompost… men alltid har lökarna antingen gett upp och dött, eller blivit pyttesmå – trots tidig sådd!

1: Pluggbrätte inomhus – 2: Plantering i kruka, svalt och ljust – 3: Plantera ut när jorden reder sig

I år blev det ett sista försök. Annars, sa jag, ger jag upp detta med att odla gullök trots att den är en så viktig ingrediens i vår matlagning.

Steg 1 Februari: Plantering i pluggbrätte med vanlig planteringsjord. Sätt ca 3 frön i varje plugg. Täck med 1 cm jord.
Se till att du packar ner jorden ordentligt i pluggarna innan du sår. Det är frestande att skynda på och bara ösa i lite jord, men om inte jorden är ordentligt packad så håller den inte nog med vatten, och rötterna har ingen stans att ta vägen när föret gror. Använd en bred penna eller fingrar.

Lökfrön tar lång tid på sig att gro och vill ha det ganska varmt. Ställ pluggbrättet ljust i  rumstemperatur.

Här står lök-barnen i växthuset.

Steg 2 Mars: När de små stråna har kommit upp och är 5-10 cm långa (om några drar ifrån går det bra att toppa dem med sax till 5-8 cm) är det dags för omplantering. Jag använde små plastkrukor, 7-8 cm, och jord som jag hämtade i växthuset från fjolårets plantering. Plantera om samtliga frön i en ”plugg” i en kruka. Sätt krukorna ljust och väldigt svalt. Jag satte ut dem i backar i växthuset med lite extra täcke i form av bubbelplast och odlingsväv. Målet är att hålla temperaturen mellan 0 och 5 plusgrader. Tack vare att de står så ljust drar de inte iväg på höjden, utan får istället bra rotsystem.

Lite av årets skörd på tork för vinterlagring.

Steg 3 – då jorden reder sig: Plantera ut på friland. I varje kruka växer nu förhoppningsvis 2-4 friska små lökplantor. De ser fortfarande små ut, men skenet bedrar. I krukorna finns rejäla rotsystem. Idealet är att ha 3 lökar i varje kruka. Även om de står tätt tillsammans växer de från varandra och blir stora och fina ändå! 4 lökar tillsammans leder till att en eller två inte riktigt växer. Bättre i så fall att gallra bort nr 4 i krukan.
Lök klarar ganska låga nattemperaturer, men täck odlingen med fiberduk så ger du dem bättre odds att klara vårens köldknäppar. Genom att de stått svalt så länge i växthuset klarar de lägre temperaturer än om de stått i rumstemperatur fram till utplanteringen.

Plantera gärna lök ihop med morötter, det förvirrar bådas skadeinsekter.

Nästa del kommer senare i veckan och handlar om paprika och chili.

Äppelår

Så i år tänkte vi att vi skulle pressa massor av äpplen. Det gjorde vi med. Men det fans ändå massor kvar!
Vi hade tänkt att vi skulle skicka lejonparten av äpplena till ett musteri i närheten, men det visade sig att de var fullbokade. Så vi fick se vad vi kunde klara av själva trots allt som finns att göra så här års.

Vi har faktiskt varit ganska duktiga på att plocka och packa äpplen i år. Men det mesta ligger kvar faktiskt i lådorna. Anders plockade en jättemängd äpplen ute i fårhagarna, Dessa har vi nogsamt tvättat i vatten, malt i fruktkvarn och direkt pressat. Det är smart att dela äpplena i halvor eller kvartar – dels blir det mycket enklare att krossa dem i kvarnen, och dels ser man vilka som varit bostad åt diverse småkryp och kan rensa bort dessa innan de hamnar i fruktpressen.

Vi hade tänkt göra cider, men på grund av tidsbrist så hann vi inte pressa tillräckligt, utan det blir bara must på flaska som vis själva pastöriserat (och håller tummarna för att konserveringen håller på så vis.)

För mer fakta om pastörisering av fruktjuicer rekommenderar jag denna skrift publicerad av SLU; http://pub.epsilon.slu.se/12450/7/hagstrom_g_rumpunen_k_150720.pdf

Äntligen havre! (Höst 2014)

Nu är det höst på Ulvarp och dottern i familjen tar tag i uppgiften att skriva en berättelse om det gångna året. Troligtvis kommer en komplettering närmre nyår eller vid vårkanten, men det återstår att se!

Årets mest ambitiösa projekt har utan tvivel varit stängsel. Under tidigare år har rymningar, vildsvinsinvasioner och trasiga grindar varit rutin. Men i år har första stegen tagits för att få lite rätsida på problemen.

Två år i rad har försöken att odla havre varit förgäves. För två år sedan blev åkern översvämmad och förra året blev havren mot slutet av sommaren vildsvins-middag. Men i år togs det krafttag mot grisarna och under en dag jobbade vi med att röja sly och spänna upp eltråd runt havreåkern. Och slitet belönade sig! I år bärgades nästan ett 800 kg alldeles egen havre! Sen gick skördetröskan sönder mitt under arbetet, men vädret höll i sig i väntan på försenade extradelar. Ibland så ska man visst ha tur.

Lamningen i år slutade med totalt 48 lamm utav finullsfår, pälsfår och åsenfår. I år skall också två av tre baggar bytas ut, så både vår kära Frank och finullsbaggen Nisse har fått nya hem. I deras ställe välkomnar vi Liam, en finullsbagge från Båstad, och Nelson, en dorper-pälsfårskorsning från närbelägna Nye.

Hönsen är ett ständigt glädjeämne och problem på gården, säkert som på så många andra ställen. De bajsar överallt, äter upp våra kålplantor, smiter in på ställen där vi inte vill ha dem, får flytta till ladugården under renovering av hönshus – vill inte flytta hem igen – får jagas ut om och om igen – skaffar barn om och om igen på de mest möjliga och omöjliga ställen.
Oklart hur många höns som finns på gården i nuläget, men det rör sig säker tom ett 40-tal. Vi hoppas ingen mer höna tänker skaffa barn innan vintern. 😉

Hönsen bidrar både med skadegörelse och nytta i trädgården. Även om man blir fullständigt vansinnig på deras eviga sandbadande och sprättande bland sköra små plantor, så inser jag att deras konsumtion av skadedjur säkerligen skulle vara saknad om vi inte hade dem lösa. Men trots detta, vid grävning av potatisfåror, så kunde jag inte låta bli att bli trött på de tvåbenta fjäderfäna som ständigt skulle vara med och trampade ner de fina vallarna jag byggt upp i jakt på färsk makt. De tycks tro att vårt mödosamma trädgårdsarbete är helt i deras tjänst och inte har något med de närbelägna potatisknölarna att göra.

TraktorgrävareAnders projekt att få igång en traktorgrävare har gjort framsteg. Vid leverans var den över 6 ton tunga maskinen, byggd 1978, orörlig på sin plats. Motorn hade låst sig, det var vatten i rören, cylindrarna satt fast, och det mesta såg tämligen (enligt författaren) skrotfärdigt ut. Men hör och häpna. Senast idag fick maskinen ut och röra lite på sig, vilket inkluderade påkoppling och flytt av skopor. Jag väntar fortfarande på att se den maskin som Anders *inte* kan laga.

Fun tar nya steg i karriären och det senaste är att lära sig valla kor. Under sommaren har träningen inför vallningsprov gått fint. Dock berättar Lena att Fun borde akta sig lite för kossorna, eftersom de ibland kan sparkas. Kor flyttar sig långsammare än får under vallningen, vilket kräver en tålmodig hund. Om hunden försöker skynda på mycket kan kossorna bli irriterade och välja att ge vovven en känga. Nu hände det ju till sist att Fun fick sig en höger. Hennes reaktion? ”Va sjutton gör du?! Ser du inte att jag jobbar?”. Inte ett dugg avskräckt, med andra ord…

Anders och jag tycker ju alltid att vi får saker i jorden för sent. Varje år säger Lena att vi ska ta det lugnt och inse att även om vi får saker planterade först i juni så hinner det växa till sig. Och varje år är vi lika pessimistiska. Och med rätta, kan jag tycka, när jag i slutet av juli står och häller lite extra vatten på några fjuttiga dill-plantor 1 dm höga. Hur sjutton ska det gå att föreställa sig att dessa små växt-yngel blir manshöga på en och en halv månad?

Majsen har gått bra i år. Tricket , tror vi, är att städa ur hönshuset och donera den kväverika gödseln till majsplantorna som tuggar i sig innehållet med glädje. Ja, de plantor som hönsen inte hinner sprätta upp hur jorden innan de hunnit växa till sig dvs.

En av årets odlingsnyheter är att vi i år torkat tomater i varmluftsugn = hemmagjorda soltorkade tomater! Vi har även gjort hemmagjord pesto, både röd (på egna torkade tomater) och grön (med basilika).

I övrigt har det i år odlats brysselkål, grönkål, rödkål, vitkål, broccoli, morot, haricots vertes, gullök, purjolök, gurka, basilika, potatis, persilja, dill, fänkål, jordärtskocka.

 

 

 

 

Vår – sommar – höst 2013

Den 22 mars började lammen komma. Det var mitt i natten, minus 18 grader och massor med snö. Månaden med lammaledigt är det lätt att tro att man ska hinna massor. Men så blir det sällan. Det är mer som att vara hemma med nyfödd bebis. Om det är lugnt en stund och inget att händer är det fullt möjligt att somna stående. Sömnbristen värker i hela kroppen, men ändå är lamningarna inget vi någonsin skulle vilja vara utan.

Våren tog lång tid på sig att komma igång det här året. Tackor och lamm tittade girigt in i vår trädgård där det i alla fall var lite mer grönt än i deras hage. Vi bestämde oss för att dela med oss, så de fick faktiskt beta vår gräsmatta under några veckor på dagtid och under sträng uppsikt.

Maj månad är nog allra bäst…eller kanske förresten juni och midsommar.

Vi provade på det där med nötvallning också. Lite på prov, men det var väldigt roligt och hundarna hade inget emot det så det blir nog en fortsättning även nästa säsong.

Anders planer på att ta tag i detta med biodling blev till verklighet.

Sommaren 2013 tränade vi också mycket lydnad och det var tänkt att Fun skulle debutera i elitlydnaden. Det kändes dock inte som att vi kom hela vägen och det fanns alltför många detaljer som inte var bra. I elitklassen ställs helt andra krav på precision än i de lägre klasserna och vi vill bara starta om både detaljer och helhet känns någorlunda bra på träning.

Framåt hösten valde vi att prioritera vallningen en period och Tezz fick påbörja sin utbildning till Godkänd vallhund. Hon klarade sitt vallhundsprov i oktober 2013, med fina ord från domaren.

Sen laddade vi upp för en riktig eländes vinter med massor av snö och iskyla. För det var så prognoserna lät. Elkablar för uppvärmning av vattnet till djuren ute. Service på alla bilar. Fram med snökedjor till traktorn. Kollade vedförrådet. Beredda på att gå i ide.

 

 

 

 

 

 

 

 

Höst – vinter 2012-2013

Fåren klipptes och förbereddes för träff med sina baggar. Vi organiserade lagården med tre olika grupper. Dels finullsfåren som fick träffa baggen Nisse, åsenfåren med baggen Bängt och så pälsbaggen Frank med sina gotländska damer.

Vintern kom med mycket snö och kyla. Vi tillbringade så mycket tid som möjligt inomhus med brasa i öppna spisen. Vi spelade Settlers of Catan om kvällarna, drack te och längtade efter våren.

Våren tycktes då aldrig komma. Vintern höll ett stadigt grepp om oss in i det längsta. Snön fortsatte ligga djup, tom över staketen så fåren gick ut och in från hagen som de ville. De klättrade över den hårda snön som packats ihop. De fick helt enkelt bli instängda dygnet runt för att inte av misstag komma bort.

DSC_0061-624x467

Till slut kunde ändå våren anas. Och minsta lilla vårtecken noterades med stor glädje. Det är något som blivit så tydligt sedan vi flyttade till gården, just att man på ett helt annat sätt lägger märke till naturen, väder, årstider och dess skiftningar. En tydligare känsla av närvaro kanske.

Sommaren 2012

Sommaren är snart över för den här gången. Höstkänslan infann sig tidigt och det är bara att acceptera att den mesta tiden regnade bort. Några projekt har ändå hunnits med mellan, och ibland mitt i regnskurarna.

skördetröskan

Mannen hade turen att få tag på en skördetröska, modell äldre och mindre, precis en sådan han ville ha och gick länge runt med ett leende. Tröskan ska få börja tjänstgöra nu snart då det är dags att tröska och få hem kornet. Vi hade också en havreåker, men den dog i sommarens översvämningar tyvärr. Lärdomen är att planera bättre för att parera de klimatförändringar som gör att översvämningarna sannolikt kommer att återkomma regelbundet. Spannmål får helt enkelt odlas på säkrare mark framöver.

DSC_0566-1024x768

Övriga odlingar verkar inte ha farit illa av sommarens regnande. Grönsakerna växer fantastiskt bra och det har skördats mängder av bönor, sockerärter, squash, blomkål, lök, sallad, gurka mm. Tomaterna mognar i det stora växthuset (som också är nyinskaffat för i år). I helgen planeras för inläggning av rödbetor och att prova mjölksyrning.

DSC_0603-624x467

Jordkällaren har grävts ur och fått ett nytt tak över ingången. De gamla plankorna som tidigare stöttat korridoren in var murkna och det fanns stor risk för ras. Det nya taket är gjutet med armeringsjärn och bör ge rejäl stadga. I cementen är det inristat 2012, som information till den som någon gång i framtiden gräver upp för att laga eller göra om. :)

Hö har vi fått in i mängder! Att vi kunnat utnyttja fåtalet soliga dagar, i sommarens för övrigt dåliga väder, tackar vi generösa arbetsgivare för, som med kort varsel beviljat semester då vädret antytt att det kunde bli uppehåll mer än en dag i sträck.

Övriga projekt som tagit tid och uppmärksamhet har varit stängsling, utgödsling, fönstermålning, fortsatt insamlande av hästredskap, röjning av granar från betesmarkerna.

DSC_0520-624x467

Dottern Carolina bodde hos oss under hela sin semester och jobbade hårt. Utan henne hade odlingarna inte gett så god skörd och det är även hennes förtjänst att det finns ett litet ”skånskt” hönshus ute på gräsmattan. Hennes tid i Nya Zeeland, då hon reste runt och arbetade på ekologiska gårdar, har gett inspiration till att prova idéer även här hemma!

Från granngården adopterades lilla flasklammet Frank. Han är en pälsfårsbagge med fin stamtavla, som tyvärr blev bortvald av sin mamma som tyckte att hon bara behövde två ungar och därför sparkade ut lille Frank ur boet. Frank bor kvar hos oss och planeringen nu är att vi ska köpa in några unga pälstackor och så får han stanna och bli pappa till våren.

Vår bruna finullsbagge ToyBoy är såld vidare och vi har hittat en ny fin bagge som ska få flytta in i höst. Vi letar också efter bagge till våra åsentackor och kommer att betäcka dem i höst. Så till våren får vi förhoppningsvis lamm från tre raser! Kul att lära känna lite olika raser. Fårraserna är mer olika än man först kan tro, och de har alla sina för- och nackdelar.

Hönsen har orsakat både glädje och sorg nu i sommar. Räven kom på besök och tog alla våra fina frigående hönor och tuppar, utom en liten vithätta som lyckades gömma sig. Stor sorg i själen eftersom vi vant oss vid att ha våra trevliga höns gående fritt ute som sällskap. Både hundar och katter klarade de av helt obehindrat och de kom nyfiket spatserande när det skulle grävas i komposten. Vi fick brutalt inse att räven hittat ett matställe som den sannolikt kommer att söka upp fler gånger. Inlåsning gäller från och med nu och det kan även bli så att vi sätter upp elstängsel runt hönsgården. Tråkigt, men vi måste uppenbarligen skydda dem bättre.

Vi köpte snabbt in några nya unghöns som sällskap till den chockade ensamma hönan. En av dem var en svart och guldfärgad ungtupp, som fick namnet Happy Feet, pga sina gigantiskt stora fötter. Vi tror han kommer bli väldigt stor när han vuxit klart! Vi har också några svarta Araucana (som är en hönsras från Chile) och några unga damer som är Orpingtonblandningar.

DSC_0665-624x832

Ett av sommarens mer spännande experiment blev att låna en äggkläckningsmaskin och ta de ägg vi hade kvar i kylen från våra gamla (av räven bortrövade) höns och prova att kläcka fram kycklingar. Det lyckades och nu hoppar 6 stycken små sötnosar runt i lilla hönshuset tillsammans med sommarens andra hönsprojekt. Vi köpte nämligen också in en grupp kycklingar av rasen Skånsk blommehöna.  Så många roliga hönsraser det finns när man börjar leta! Och vilken tur att vi bor där vi gör och har utrymme och möjlighet att prova det vi vill.

Hundarna mår väl och det är lugnt i flocken. Vi har tävlat en del i vallning och sommarens bästa placering står Flisan för som tog en andraplats i juli. Den senaste tiden har det inte gått något vidare och vi måste hitta positiva sätt att komma ur det dåliga självförtroende som lätt infinner sig både hos hund och förare när man tappar sina flockar och inte klarar uppgifterna. Självförtroendeträning för både två och fyrbenta står på agendan. Tezz har påbörjat sin utbildning och än så länge är hon både lugn och lyhörd med fåren.

Vad som händer nu i höst beror en hel del på vädret. Sonen har en del byggprojekt på gång, bl a ny konstruktion på fodertråg och lite annat som ska komma fåren till glädje. Återkommer! :)