Författararkiv: Carolina

Fårhimlen

81och09minnesbild

Idag var inte ett öga torrt på gården. Vi har hittills varit relativt förskonade från plötsliga dödsfall bland våra tackor, men igår dog en tacka som vi alla haft ett särskilt förhållande till.

81:an (t.h), som vi kallade henne (grundat på individnummer), var av de första tackor som kom till gården. Jag skulle kanske inte beskriva henne som ett ”snällt” får utan snarare som ett högsta höns som visste exakt vad som gäller och hur man säger till på skarpen. Men hon var alltid en fantastiskt fin mamma och en duglig flockledare som tog stort ansvar.

Det som gör dödsfallet extra sorgligt är att hon lämnar efter sig två små tacklamm. För att ha någon vuxen att ty sig till så har halvsystern till den bortgångna tackan (09:an, t.v. i bilden) tagit sig an de små. Av oss får de såklart mjölkersättning, men närvaron av en varm och snäll tacka är nog så viktigt.

Vi hade önskat att få ha sällskap av 81:an under ett par sista år som pensionerad tacka, men vi hoppas att fårhimlen är en minst lika bra plats att vara på som Ulvarps gröna betesängar. Vila i frid, gamla dam.

Äppelår

Så i år tänkte vi att vi skulle pressa massor av äpplen. Det gjorde vi med. Men det fans ändå massor kvar!
Vi hade tänkt att vi skulle skicka lejonparten av äpplena till ett musteri i närheten, men det visade sig att de var fullbokade. Så vi fick se vad vi kunde klara av själva trots allt som finns att göra så här års.

Vi har faktiskt varit ganska duktiga på att plocka och packa äpplen i år. Men det mesta ligger kvar faktiskt i lådorna. Anders plockade en jättemängd äpplen ute i fårhagarna, Dessa har vi nogsamt tvättat i vatten, malt i fruktkvarn och direkt pressat. Det är smart att dela äpplena i halvor eller kvartar – dels blir det mycket enklare att krossa dem i kvarnen, och dels ser man vilka som varit bostad åt diverse småkryp och kan rensa bort dessa innan de hamnar i fruktpressen.

Vi hade tänkt göra cider, men på grund av tidsbrist så hann vi inte pressa tillräckligt, utan det blir bara must på flaska som vis själva pastöriserat (och håller tummarna för att konserveringen håller på så vis.)

För mer fakta om pastörisering av fruktjuicer rekommenderar jag denna skrift publicerad av SLU; http://pub.epsilon.slu.se/12450/7/hagstrom_g_rumpunen_k_150720.pdf

Familjen växer

Så är det faktiskt dags att komma igång med hemsidan efter långt uppehåll. Och det finns mycket att berätta.

Familjen på Ulvarp har minskat med 1 och ökat med 2. Jonatan, yngsta barnet i familjen, har flyttat till Vetlanda för studier och arbete, medan jag som skriver (Carolina) har flyttat till gården permanent. Tidigt i år föddes min dotter Hedvig och nu är jag föräldraledig och bor i ett av gårdens hus.

Det äldre boningshuset är mitt under renovering. Det har byggs ett badrum, trappen ska bytas ut, ett stort sovrum ska bli två mindre och köket skall byggas om till ett klassiskt, stort bondkök.

Fler inlägg följer nu i höst och vinter där jag berättar om årets projekt och experiment på gården.

Vallningsträning 26 sept

Den 26 september var en fin dag och dessutom hade vi fina gäster som kom och tränade lite vallning med oss. Här är foton från dagen!

Bilder tagna på gården av Carolina.

Äntligen havre! (Höst 2014)

Nu är det höst på Ulvarp och dottern i familjen tar tag i uppgiften att skriva en berättelse om det gångna året. Troligtvis kommer en komplettering närmre nyår eller vid vårkanten, men det återstår att se!

Årets mest ambitiösa projekt har utan tvivel varit stängsel. Under tidigare år har rymningar, vildsvinsinvasioner och trasiga grindar varit rutin. Men i år har första stegen tagits för att få lite rätsida på problemen.

Två år i rad har försöken att odla havre varit förgäves. För två år sedan blev åkern översvämmad och förra året blev havren mot slutet av sommaren vildsvins-middag. Men i år togs det krafttag mot grisarna och under en dag jobbade vi med att röja sly och spänna upp eltråd runt havreåkern. Och slitet belönade sig! I år bärgades nästan ett 800 kg alldeles egen havre! Sen gick skördetröskan sönder mitt under arbetet, men vädret höll i sig i väntan på försenade extradelar. Ibland så ska man visst ha tur.

Lamningen i år slutade med totalt 48 lamm utav finullsfår, pälsfår och åsenfår. I år skall också två av tre baggar bytas ut, så både vår kära Frank och finullsbaggen Nisse har fått nya hem. I deras ställe välkomnar vi Liam, en finullsbagge från Båstad, och Nelson, en dorper-pälsfårskorsning från närbelägna Nye.

Hönsen är ett ständigt glädjeämne och problem på gården, säkert som på så många andra ställen. De bajsar överallt, äter upp våra kålplantor, smiter in på ställen där vi inte vill ha dem, får flytta till ladugården under renovering av hönshus – vill inte flytta hem igen – får jagas ut om och om igen – skaffar barn om och om igen på de mest möjliga och omöjliga ställen.
Oklart hur många höns som finns på gården i nuläget, men det rör sig säker tom ett 40-tal. Vi hoppas ingen mer höna tänker skaffa barn innan vintern. 😉

Hönsen bidrar både med skadegörelse och nytta i trädgården. Även om man blir fullständigt vansinnig på deras eviga sandbadande och sprättande bland sköra små plantor, så inser jag att deras konsumtion av skadedjur säkerligen skulle vara saknad om vi inte hade dem lösa. Men trots detta, vid grävning av potatisfåror, så kunde jag inte låta bli att bli trött på de tvåbenta fjäderfäna som ständigt skulle vara med och trampade ner de fina vallarna jag byggt upp i jakt på färsk makt. De tycks tro att vårt mödosamma trädgårdsarbete är helt i deras tjänst och inte har något med de närbelägna potatisknölarna att göra.

TraktorgrävareAnders projekt att få igång en traktorgrävare har gjort framsteg. Vid leverans var den över 6 ton tunga maskinen, byggd 1978, orörlig på sin plats. Motorn hade låst sig, det var vatten i rören, cylindrarna satt fast, och det mesta såg tämligen (enligt författaren) skrotfärdigt ut. Men hör och häpna. Senast idag fick maskinen ut och röra lite på sig, vilket inkluderade påkoppling och flytt av skopor. Jag väntar fortfarande på att se den maskin som Anders *inte* kan laga.

Fun tar nya steg i karriären och det senaste är att lära sig valla kor. Under sommaren har träningen inför vallningsprov gått fint. Dock berättar Lena att Fun borde akta sig lite för kossorna, eftersom de ibland kan sparkas. Kor flyttar sig långsammare än får under vallningen, vilket kräver en tålmodig hund. Om hunden försöker skynda på mycket kan kossorna bli irriterade och välja att ge vovven en känga. Nu hände det ju till sist att Fun fick sig en höger. Hennes reaktion? ”Va sjutton gör du?! Ser du inte att jag jobbar?”. Inte ett dugg avskräckt, med andra ord…

Anders och jag tycker ju alltid att vi får saker i jorden för sent. Varje år säger Lena att vi ska ta det lugnt och inse att även om vi får saker planterade först i juni så hinner det växa till sig. Och varje år är vi lika pessimistiska. Och med rätta, kan jag tycka, när jag i slutet av juli står och häller lite extra vatten på några fjuttiga dill-plantor 1 dm höga. Hur sjutton ska det gå att föreställa sig att dessa små växt-yngel blir manshöga på en och en halv månad?

Majsen har gått bra i år. Tricket , tror vi, är att städa ur hönshuset och donera den kväverika gödseln till majsplantorna som tuggar i sig innehållet med glädje. Ja, de plantor som hönsen inte hinner sprätta upp hur jorden innan de hunnit växa till sig dvs.

En av årets odlingsnyheter är att vi i år torkat tomater i varmluftsugn = hemmagjorda soltorkade tomater! Vi har även gjort hemmagjord pesto, både röd (på egna torkade tomater) och grön (med basilika).

I övrigt har det i år odlats brysselkål, grönkål, rödkål, vitkål, broccoli, morot, haricots vertes, gullök, purjolök, gurka, basilika, potatis, persilja, dill, fänkål, jordärtskocka.

 

 

 

 

Höst – vinter 2012-2013

Fåren klipptes och förbereddes för träff med sina baggar. Vi organiserade lagården med tre olika grupper. Dels finullsfåren som fick träffa baggen Nisse, åsenfåren med baggen Bängt och så pälsbaggen Frank med sina gotländska damer.

Vintern kom med mycket snö och kyla. Vi tillbringade så mycket tid som möjligt inomhus med brasa i öppna spisen. Vi spelade Settlers of Catan om kvällarna, drack te och längtade efter våren.

Våren tycktes då aldrig komma. Vintern höll ett stadigt grepp om oss in i det längsta. Snön fortsatte ligga djup, tom över staketen så fåren gick ut och in från hagen som de ville. De klättrade över den hårda snön som packats ihop. De fick helt enkelt bli instängda dygnet runt för att inte av misstag komma bort.

DSC_0061-624x467

Till slut kunde ändå våren anas. Och minsta lilla vårtecken noterades med stor glädje. Det är något som blivit så tydligt sedan vi flyttade till gården, just att man på ett helt annat sätt lägger märke till naturen, väder, årstider och dess skiftningar. En tydligare känsla av närvaro kanske.

Sommaren 2012

Sommaren är snart över för den här gången. Höstkänslan infann sig tidigt och det är bara att acceptera att den mesta tiden regnade bort. Några projekt har ändå hunnits med mellan, och ibland mitt i regnskurarna.

skördetröskan

Mannen hade turen att få tag på en skördetröska, modell äldre och mindre, precis en sådan han ville ha och gick länge runt med ett leende. Tröskan ska få börja tjänstgöra nu snart då det är dags att tröska och få hem kornet. Vi hade också en havreåker, men den dog i sommarens översvämningar tyvärr. Lärdomen är att planera bättre för att parera de klimatförändringar som gör att översvämningarna sannolikt kommer att återkomma regelbundet. Spannmål får helt enkelt odlas på säkrare mark framöver.

DSC_0566-1024x768

Övriga odlingar verkar inte ha farit illa av sommarens regnande. Grönsakerna växer fantastiskt bra och det har skördats mängder av bönor, sockerärter, squash, blomkål, lök, sallad, gurka mm. Tomaterna mognar i det stora växthuset (som också är nyinskaffat för i år). I helgen planeras för inläggning av rödbetor och att prova mjölksyrning.

DSC_0603-624x467

Jordkällaren har grävts ur och fått ett nytt tak över ingången. De gamla plankorna som tidigare stöttat korridoren in var murkna och det fanns stor risk för ras. Det nya taket är gjutet med armeringsjärn och bör ge rejäl stadga. I cementen är det inristat 2012, som information till den som någon gång i framtiden gräver upp för att laga eller göra om. :)

Hö har vi fått in i mängder! Att vi kunnat utnyttja fåtalet soliga dagar, i sommarens för övrigt dåliga väder, tackar vi generösa arbetsgivare för, som med kort varsel beviljat semester då vädret antytt att det kunde bli uppehåll mer än en dag i sträck.

Övriga projekt som tagit tid och uppmärksamhet har varit stängsling, utgödsling, fönstermålning, fortsatt insamlande av hästredskap, röjning av granar från betesmarkerna.

DSC_0520-624x467

Dottern Carolina bodde hos oss under hela sin semester och jobbade hårt. Utan henne hade odlingarna inte gett så god skörd och det är även hennes förtjänst att det finns ett litet ”skånskt” hönshus ute på gräsmattan. Hennes tid i Nya Zeeland, då hon reste runt och arbetade på ekologiska gårdar, har gett inspiration till att prova idéer även här hemma!

Från granngården adopterades lilla flasklammet Frank. Han är en pälsfårsbagge med fin stamtavla, som tyvärr blev bortvald av sin mamma som tyckte att hon bara behövde två ungar och därför sparkade ut lille Frank ur boet. Frank bor kvar hos oss och planeringen nu är att vi ska köpa in några unga pälstackor och så får han stanna och bli pappa till våren.

Vår bruna finullsbagge ToyBoy är såld vidare och vi har hittat en ny fin bagge som ska få flytta in i höst. Vi letar också efter bagge till våra åsentackor och kommer att betäcka dem i höst. Så till våren får vi förhoppningsvis lamm från tre raser! Kul att lära känna lite olika raser. Fårraserna är mer olika än man först kan tro, och de har alla sina för- och nackdelar.

Hönsen har orsakat både glädje och sorg nu i sommar. Räven kom på besök och tog alla våra fina frigående hönor och tuppar, utom en liten vithätta som lyckades gömma sig. Stor sorg i själen eftersom vi vant oss vid att ha våra trevliga höns gående fritt ute som sällskap. Både hundar och katter klarade de av helt obehindrat och de kom nyfiket spatserande när det skulle grävas i komposten. Vi fick brutalt inse att räven hittat ett matställe som den sannolikt kommer att söka upp fler gånger. Inlåsning gäller från och med nu och det kan även bli så att vi sätter upp elstängsel runt hönsgården. Tråkigt, men vi måste uppenbarligen skydda dem bättre.

Vi köpte snabbt in några nya unghöns som sällskap till den chockade ensamma hönan. En av dem var en svart och guldfärgad ungtupp, som fick namnet Happy Feet, pga sina gigantiskt stora fötter. Vi tror han kommer bli väldigt stor när han vuxit klart! Vi har också några svarta Araucana (som är en hönsras från Chile) och några unga damer som är Orpingtonblandningar.

DSC_0665-624x832

Ett av sommarens mer spännande experiment blev att låna en äggkläckningsmaskin och ta de ägg vi hade kvar i kylen från våra gamla (av räven bortrövade) höns och prova att kläcka fram kycklingar. Det lyckades och nu hoppar 6 stycken små sötnosar runt i lilla hönshuset tillsammans med sommarens andra hönsprojekt. Vi köpte nämligen också in en grupp kycklingar av rasen Skånsk blommehöna.  Så många roliga hönsraser det finns när man börjar leta! Och vilken tur att vi bor där vi gör och har utrymme och möjlighet att prova det vi vill.

Hundarna mår väl och det är lugnt i flocken. Vi har tävlat en del i vallning och sommarens bästa placering står Flisan för som tog en andraplats i juli. Den senaste tiden har det inte gått något vidare och vi måste hitta positiva sätt att komma ur det dåliga självförtroende som lätt infinner sig både hos hund och förare när man tappar sina flockar och inte klarar uppgifterna. Självförtroendeträning för både två och fyrbenta står på agendan. Tezz har påbörjat sin utbildning och än så länge är hon både lugn och lyhörd med fåren.

Vad som händer nu i höst beror en hel del på vädret. Sonen har en del byggprojekt på gång, bl a ny konstruktion på fodertråg och lite annat som ska komma fåren till glädje. Återkommer! :)