Äntligen havre! (Höst 2014)

Nu är det höst på Ulvarp och dottern i familjen tar tag i uppgiften att skriva en berättelse om det gångna året. Troligtvis kommer en komplettering närmre nyår eller vid vårkanten, men det återstår att se!

Årets mest ambitiösa projekt har utan tvivel varit stängsel. Under tidigare år har rymningar, vildsvinsinvasioner och trasiga grindar varit rutin. Men i år har första stegen tagits för att få lite rätsida på problemen.

Två år i rad har försöken att odla havre varit förgäves. För två år sedan blev åkern översvämmad och förra året blev havren mot slutet av sommaren vildsvins-middag. Men i år togs det krafttag mot grisarna och under en dag jobbade vi med att röja sly och spänna upp eltråd runt havreåkern. Och slitet belönade sig! I år bärgades nästan ett 800 kg alldeles egen havre! Sen gick skördetröskan sönder mitt under arbetet, men vädret höll i sig i väntan på försenade extradelar. Ibland så ska man visst ha tur.

Lamningen i år slutade med totalt 48 lamm utav finullsfår, pälsfår och åsenfår. I år skall också två av tre baggar bytas ut, så både vår kära Frank och finullsbaggen Nisse har fått nya hem. I deras ställe välkomnar vi Liam, en finullsbagge från Båstad, och Nelson, en dorper-pälsfårskorsning från närbelägna Nye.

Hönsen är ett ständigt glädjeämne och problem på gården, säkert som på så många andra ställen. De bajsar överallt, äter upp våra kålplantor, smiter in på ställen där vi inte vill ha dem, får flytta till ladugården under renovering av hönshus – vill inte flytta hem igen – får jagas ut om och om igen – skaffar barn om och om igen på de mest möjliga och omöjliga ställen.
Oklart hur många höns som finns på gården i nuläget, men det rör sig säker tom ett 40-tal. Vi hoppas ingen mer höna tänker skaffa barn innan vintern. 😉

Hönsen bidrar både med skadegörelse och nytta i trädgården. Även om man blir fullständigt vansinnig på deras eviga sandbadande och sprättande bland sköra små plantor, så inser jag att deras konsumtion av skadedjur säkerligen skulle vara saknad om vi inte hade dem lösa. Men trots detta, vid grävning av potatisfåror, så kunde jag inte låta bli att bli trött på de tvåbenta fjäderfäna som ständigt skulle vara med och trampade ner de fina vallarna jag byggt upp i jakt på färsk makt. De tycks tro att vårt mödosamma trädgårdsarbete är helt i deras tjänst och inte har något med de närbelägna potatisknölarna att göra.

TraktorgrävareAnders projekt att få igång en traktorgrävare har gjort framsteg. Vid leverans var den över 6 ton tunga maskinen, byggd 1978, orörlig på sin plats. Motorn hade låst sig, det var vatten i rören, cylindrarna satt fast, och det mesta såg tämligen (enligt författaren) skrotfärdigt ut. Men hör och häpna. Senast idag fick maskinen ut och röra lite på sig, vilket inkluderade påkoppling och flytt av skopor. Jag väntar fortfarande på att se den maskin som Anders *inte* kan laga.

Fun tar nya steg i karriären och det senaste är att lära sig valla kor. Under sommaren har träningen inför vallningsprov gått fint. Dock berättar Lena att Fun borde akta sig lite för kossorna, eftersom de ibland kan sparkas. Kor flyttar sig långsammare än får under vallningen, vilket kräver en tålmodig hund. Om hunden försöker skynda på mycket kan kossorna bli irriterade och välja att ge vovven en känga. Nu hände det ju till sist att Fun fick sig en höger. Hennes reaktion? ”Va sjutton gör du?! Ser du inte att jag jobbar?”. Inte ett dugg avskräckt, med andra ord…

Anders och jag tycker ju alltid att vi får saker i jorden för sent. Varje år säger Lena att vi ska ta det lugnt och inse att även om vi får saker planterade först i juni så hinner det växa till sig. Och varje år är vi lika pessimistiska. Och med rätta, kan jag tycka, när jag i slutet av juli står och häller lite extra vatten på några fjuttiga dill-plantor 1 dm höga. Hur sjutton ska det gå att föreställa sig att dessa små växt-yngel blir manshöga på en och en halv månad?

Majsen har gått bra i år. Tricket , tror vi, är att städa ur hönshuset och donera den kväverika gödseln till majsplantorna som tuggar i sig innehållet med glädje. Ja, de plantor som hönsen inte hinner sprätta upp hur jorden innan de hunnit växa till sig dvs.

En av årets odlingsnyheter är att vi i år torkat tomater i varmluftsugn = hemmagjorda soltorkade tomater! Vi har även gjort hemmagjord pesto, både röd (på egna torkade tomater) och grön (med basilika).

I övrigt har det i år odlats brysselkål, grönkål, rödkål, vitkål, broccoli, morot, haricots vertes, gullök, purjolök, gurka, basilika, potatis, persilja, dill, fänkål, jordärtskocka.

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.